Vila i frid...
Från att jag föddes och ända fram till igår har du varit med mig hela mitt liv. Du har varit en sådan person som jag inte träffat varje dag men alltid har kunnat pratat med om jag har haft problem eller bara känt för att prata. När jag var mindre åkte vi ut till din lilla stuga utanför stan. Där satt du på bron och berättade historier från när du var ung. Allting var så spännande. Du hade alltid dina idéer som när du tog bort den där lilla knappen högst upp på kepsarna för att inte göra illa dig om du skulle slå en mygga med den. Det är såna småsaker som man minns så bra.
Sen vart du sjuk, fick amputera bort ena benet och blev sittande i en rullstol. Vilket gjorde att jag, under sommaren, kunde följa med dig och fika inne i stan när du hade din elrullstol. Sen vart du sjuk igen och allt vart så mycket värre.
Nu har du somnat och kommer aldrig vakna igen men du ska veta att du alltid kommer finnas kvar i mitt hjärta.
Vila i frid världens bästa morfar ♥
Kommentarer
Trackback
